Hon sprang inte med flipp flopp på stranden….

Men hon gick med cerisa crocs….

IMG_3158

Och hon lärde sig hoppa i poolen utan puffar och ta sig hundsimmandes till kanten/stegen där hon med sin egen styrka kunde ta sig upp…. (snacka om livsviktig kunskap)

IMG_3104

Jag skriver detta för att komma ihåg, och när någon frågar så skall jag säga att operation och gipsning var ganska lindrig men sen börjar jobbet… Nu i efterhand inser jag att om vi inte åkt till Thailand hade det varit på sin plats med någon typ av intensivträning…. (Trots att detta enligt personalen ej brukar vara nödvändigt)…  Det var stunder på vår resa då jag trodde vi gjort fel när vi valde att skära i det lilla livet, att operera…. Nu tror jag att jag vet bättre… Som sagt det kommer….

Och när jag lämnade henne idag på dagis är det så att känslorna av lycka bara väller över mig… Hon är stor nu… Hon är 5,5 år och skall börja nollan i höst… Och jag är inte oroad längre, hon fixar det… Och när dagiskompisarna såg att vi var på ingång så kom de springande och från hjärtat berättade de att de hade längtat efter sin kompis… En tjej sa – Varför höll de dig så länge där borta i Kina…. Älskade små skatter…

Det är med stor tacksamhet och ödmjukhet jag skriver detta sista lilla reseinlägg på bloggen.… Man jag är så tacksam….. För allt vi fått uppleva, alla möten med människor, speciellt med min familj….Möten som ibland i stress och press tappas bort…

Vill avsluta med en bild som bara gör mig så varm om hjärtat…. Tagen på ett litet hotell i Singapore… Men det är en helt annan historia:)….

IMG_4042Herren är min herde, mig skall inget fattas… Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro…  Om jag än vandrar i dödsskuggans dal frukar jag intet ont för du är med mig… Psaltaren 23:2+4

Amen på det…

Ta vara på dig var du än är…

Massa kärlek och kramar

Andrea…..

Klart slut Koh Lipe….


Tänkte inte jag skulle fortsätta att reserapporterar från Koh Lipe (med risk att bli lite rese tjatig) men så fick jag syn på en bilderna i min telefon och kunde inte låta bli, det kan ju kanske inspirera någon…. Och faktum var att denna lilla utflykt var summan av en ung svensk mans tips till oss…
Läs mer

Fortsättning följer del 1

Ojojoj vad det är lätt att skriva så;) Fortsättning följer…. Men hur sammanfattar man alla intryck egentligen…. Svaret är att det inte går… Det är kanske det som är grejen med att resa. Att uppleva och ta detta till sitt hjärta och begrunda det<3…. Men håll tillgodo här kommer några godbitar…..

Som det underbara mötet mellan barnen som lärde känna varandra förra året… På en restaurang, där svenskt mötte thailändskt. På restaurangen som familjen sköter tillsammans, mor, far och 6 barn… Där lektes det bakom restaurangen i familjens hem och på restaurangen, språkets olikheter satte inga hinder för lek och skratt… Det känns kärleksfullt på restaurangen och en ärlig dettagörvitillsammans atmosfär….. Där barnen är barn (och naturligtvis går i skolan) fast behövda och nödvändiga för att drömmen/försörjningen ska bli verklighet…. Kerstin såg med en vädjande blick på mig när vi var där första gången och sa -Mamma kan inte vi ha en restaurang ihop:) Från den dagen är inbjudan att sköta hockeykafet på Alvins Hockeyklubb inte värsta ”berget”. Det är vår grej!!! Kerstin sköter kassan och hon älskar det!! Tänk att man måste hamna ända ute på en ö i Thailand för att fatta…. Fatta att vi behöver varandra för att livet ska gå ihop och att ett uppdrag från en hockeyklubb kan bidra till att drömmar går i uppfyllelse…… Me like….

Är du på Koh mook, gå till restaurangen Hill Top mitt på ön  och njut av super god och billig mat gjord med stort hjärta……

imageimage

Rehabrapport…..

Äntligen här igen… Koh Lanta och Lanta summer house…. På ett sätt känns det som att komma hem…. Igen!!! Det var ett kärt återseende med Miss Long på hotellet och Stinas favvomassör och alla de andra…. Nu är det rehab till kropp och själ och det är dessa fantastiska människor som gör det möjligt…. Jag hoppas de känner det från djupet av mitt hjärta att utan dem är inte detta paradis på jorden möjligt…..

image

Var börjar vi denna Rehabrapport? Svårt att med ord beskriva vad den betyder för hela familjen men jag tackar Gud varje dag för att vi faktiskt gjorde det…. Wild and crazy och nu i efterhand helt nödvändigt för Stinas räkning… Och för er som undrar går det bättre och bättre dag för dag… Ja förutom när hon helt tröttnar på vårt tjat, då hoppar hon på ett ben… Hoppetossa är nya namnet….

Sorry habilitering och Move and Walk men just nu är detta outstanding….. Denna järnvilja Stina har att ta sig ut till vattnet med spannen eller ta sig upp för trappan till rummet för att hämta något eller att beslutsamt ta sig till favomassören på förmiddagen för en välbehövlig massage! För att inte tala om vad värmen gör för en stel kropp eller att bada och bada och bada….. Vi plaskar och sparkar och går i vattnet… Musklerna i det lilla smala benet är på G;) Så Rehabrapport nr 1 får bara tummen upp…… För oss alla 5 faktiskt…..

image

image

image

Rehab för mor och far…..

image

Rehab för son och far…. Matte är extra nöjd med hjälmen….. Här åker de iväg till en grotta där det var små utrymmen och gångar, guidad av en liten och smidig thailändare….. Det ni!!!!!!

image

Jaja jag bjuder på en selfie oxå…. Kvällspromenad helt själv…..

image

Kram o godnatt från oss!!!!

Skoglädje….

imageimage image


Glädjen över att kunna köpa fina skor som sitter på foten utan att trilla av, den glädjen är total för både mor och dotter….

Men trött blir man av att ”hoppa” (shoppa enl Stina)…. Tur att syskonen fixar krubb till dess man vaknar…

image

Stor kram från oss!!!!


 

Hur långsamt kan man gå på en flygplats…..

Jättelångsamt om ni frågar oss…. Folk tittar men vi låter den titta;) Är det någonstans man kan ta tid på sig så är det ju i väntan på nästa flight….. Med uggs och skena på foten går det bra men sakta…. Då var det värre när uggsen skulle av när den 35 gradiga Bangkok värmen välkomnade oss…. Då skulle sandalerna på… Då vägrar det lilla livet, hon gnäller och hoppar på ett ben…. Grrrrrr…. Hon kan men vågar inte…. REHAB på Lanta here we come…..

Hann dock med en festmåltid på legendariska Hard Rock café Bangkok, lite nostalgi för Matte o mig då vi var där -94 på vår bröllopsresa:). Och lite shopping och bad förståss. Storstadspulsen bultar….. Ett häftigt dygn helt klart, nu stupar vi i säng allihop.imageimage

image

Snacka om clementiner med smak! MUMS!

Kramar i massor till Er alla och TACK för alla härliga hälsningar3> Läs mer

Wild and a little bit crazy……

image image
God dag på Er!!!

Idag smäller det, idag ger vi oss av igen…. Rehabresa med vår Stina…. Stina som varit en hjälte de senaste 6 veckorna…. Då opererade hon sin hälsena då den var tvungen att förlängas…. Tågång och sned rygg vill vi inte ha…. Igår tog vi bort gipset…. Som bambu på hal is grät hon, sa att det gjorde ont, var livrädd när inget gips längre styrkte upp benet…. Men sjukgymnasterna Kerstin, Nelly och Isa (9år!) och brorsan Alvin gjorde livet lättare för både mor och dotter genom godislockande och pedagogik… Hon tog några staplande steg på sitt tunna lilla ben och fot…. Och det bar…. Några steg i taget…

Därför drar vi…. Det Stina behöver nu är värme, sand, massage och tid från oss…. Hon skall springa på stranden innan vi åker hem OCH hon skall ha flipflop naturligtvis…. Du har varit grym hjärtat, inte klagat trots gips, svamp mellan tårna och klåda. Så nu kör vi hjärtat, du, jag, pappa och dina fantastiska syskon Alvin och Kerstin….

Kommer att dokumentera lite grann här på bloggen, häng gärna med om du vill!

Kram från mig och gänget här:)

WOW mamma WOW…..

Stina är på G… Igen…. Man kan väl säga att man som förälder inte alltid räcker till….. Den senaste tiden har det känts så…. Ett dåligt samvete gnager och gnager…. Med Stina är det så att vi bör hjälpa henne med massage, träning och elektrodress kontinuerligt om hon skall bli så bra i sina muskler det bara går…. Men ibland är det bara stopp. Livet kommer emellan och kraften tryter…..

Men så händer det något, i Stina och i oss…. Vi har börjat med en ny träning här hemma, 8 veckor, 2 timmar om dagen. Den heter CI träning…. Någon satt i sin kammare och tänkte ut att om vi sätter en handske på den friska handen så kanske vi kan få gång den hand som inte vill. Eller som det krävs så mycket kraft och energi för Stina att ens få igång att hon helst avstår. Hon kompenserar hellre med t.ex. sin mun, det kräver mindre kraft liksom…

Men med habiliteringen i ryggen och dagis med på banan så har vi nu hållt på i 2,5 veckor….. Hon e så taggad den lilla varelsen…. OCH det går framåt…. När vi vaknar på våra lediga dagar så säger hon, -Nu skall vi träna mamma…. Kan detta bero på att hon vet att jag tänder på alla cylindrar och sätter fart, att hon vet att nu har jag mamma för mig själv en stund framöver…. Eller är det så att träningen är så himlastormande rolig?

Nja… Troligtvis det förstnämnda… För det är tröttande att träna, hon blir trött, men när hon gör sina framsteg som tex att förflytta en duplolego från ett ställe till ett annat,  så tittar hon upp på mig och säger -Mamma WOW!!!  Då är det värt varenda stund, varenda dåligt samvete och varenda känsla i maggropen att jag lägger mig ned och ger upp…. Den känslan försvinner ut igenom fönstret och så kör vi på en stund till….

Stina du är en fighter och med tanke på att du faktiskt cyklar på dagis,  runt, runt och runt och skall vara lika snabb som kompisen A. Då tänker jag… De doktorer som förut spådde att du inte kommer kunna springa maraton kan slänga sig i väggen, år 2030 typ, springer du säkert maraton på paralympics… Eller tävlar med något annat fartfyllt fordon som du älskar… Ju fortare desto bättre…. När jag funderar på detta tänker jag att det kanske är just därför du älskar mopeder, båtar, vatten- och snöskotrar…. Där är du lika snabb som alla andra…. Och med tanke på detta skall du, jag och Kerstin ta upp det där med ridning när du får åldern inne… Jag tänker låta dig känna vinden i håret… Känna farten… Och känna att du springer om både mig och Kerstin…. VI älskar dig men det vet du nog redan….

kram och god natt